I won't let it get to me no more

2013



Gammal bild. Igår hade vi samling med laget så satt vi och pratade och åt marängsviss. Dock mådde jag dåligt för har varit småsjuk ända sedan vi kom hem från resan så idag är jag hemma. Så irriterande. Men idag fyller i alla fall världens bästa syster år så ska försöka ha ork nog att fira henne. Ikväll ska vi äta sushi och sedan kommer våra favokillar hit så blir det tårta. Sen i helgen ska hon fortsätta firas och så är det ju två stycken 100dagars. Sedan har jag mina första träningsmatcher på lördag. Typ det jag ser fram emot just nu. Puss


vill tillbaka

2013



Blir mycket tjat och detta nu, förlåt. Men det var inte vilken resa som helst och jag vill bara dela med mig av allt vi fick se/göra/uppleva. Här kommer några saker jag fick lära mig under denna resa: I Uganda är skolgången gratis- men kostnaderna för skoluniform, skolböcker och övrigt skolmaterial gör det omöjligt för ofantligt många barn att ha råd att gå i skolan. I Uganda lärs, till och med på universitetsnivå, ut att risken för HIV och Aids är mindre om du är omskuren. Även att man inte behöver preventivmedel, dvs att man inte kan bli med barn eller få könssjukdomar, genom att göra vissa ställningar när man har samlag. (HUR SJUKT!?). På skolan vi besökte blir man reglerad och avstängd om man blir påkommen att ha en flick/pojkvän. Det är även vanligt att elever blir slagna av läraren om han eller hon anses gjort någonting fel. På sjukhuset i Masindi finns sammanlagt tre läkare på flera miljoner människor samtidigt som flera viktiga mediciner, redskap och maskiner saknas för att kunna genomföra en bra sjukvård. På blind- och dövskolan vi besökte vill inte ens 50% av familjerna veta av sina barn. Samtidigt mister varje dag tusentals barn ett av eller båda sina föräldrar, exempelvis i världens absolut vidrigaste sjukdom.
 
Och ändå fick vi varje dag se en glädje och ett hopp vi kanske aldrig någonsin sett någon annanstans. Det är sjukt vad mycket vi tar för givet här hemma.